När att gå och lägga sig är en kamp varje kväll

Det syns inte utanpå. Jag vill berätta det här nu. Det har inte ett dugg med odling att göra och det här är ju en blogg om odling. Så varför ska hon berätta – är hon ute efter likes och kommentarer? Nä, men inte.

Det som inte syns finns faktiskt

Klockan är 00:46, jag kan inte sova och dricker kaffe och skriver på datorn. Kaffet borde jag väl låta bli, men det spelar liksom ingen roll, jag kan ändå inte sova.

Det tjuter i öronen, jag har tinnitus. Dagarna går an, med hjälp av white noise i hörapparaterna – ett brus, som ska störa ut tjutet. Såklart att hjärnan inte låter sig luras, jag är medveten om tjutet ändå. Glömmer det ett tag när jag är sysselsatt med något som upptar mina tankar. Rätt som det är övermannar ljudet mig igen. Plötsligt blir jag trött, supertrött alltså. Hjärnan tar liksom slut och jag rasar ihop på soffan, fåtöljen, i bilen eller på golvet. Måste bara blunda och flyta bort en stund så hjärnan får vila. Tillbaka igen, dagen fortsätter. Det syns inte utanpå. Det känns som att ingen förstår, ingen vet och de som visste verkar ha glömt igen, för det syns inte utanpå.

Hur blev det så här? En bilolycka, en whiplash i nacken, en pisksnärt. Jag hade ingen krockkudde på passagerarsidan där jag satt i bilen. Krasandet från nackkotorna gjorde att jag trodde jag dog. Smärtan. Smärtan sen dess och tjutet i öronen, så lever jag mitt liv.

Tinnitus – ingen vet varför

En teori kring varför tinnitus uppstår är att hjärnan skapar tjutet för att kompensera för förlusten av ljud. En annan teori är att pisksnärtskadan kan vara orsaken. Vetenskapen vet inte riktigt vad det beror på och bot lär det inte finnas.
För 3 år sedan konstaterades att jag har nedsatt hörsel på båda öronen. Hörapparaterna kompenserar för hörselförlusten och bruset i dem finns där i bakgrunden för att lindra tinnitusen.

Att gå och lägga sig varje kväll är en kamp. Hörapparaterna tar jag ur, kan inte ligga på dem, de skaver och gör ont. Bruset försvinner, natten är tyst och nu ska ja sova. Tjutet är där och jag ska sova!! Vem somnar gott till TV1:s testbild med tjutet – vi som minns det?

Livet går vidare

Jag borde gå och lägga mig nu, men i natt känns det extra motigt. Livet går vidare i morgon ändå. Tröttheten, känsligheten för ljud, smärtan i nacken, katten som ska matas, huset som behöver renoveras och växterna som vill ha vatten. Allt finns här ändå – jag ler nu. Livet är här ändå.
Träning i morgon – rörlighet och balans – det är bra grejer det. Behöver ta hand om min kropp och själ för att orka.

Det syns inte utanpå. Det är bara livet som känns. Livet – jag är här nu. Vi som är här nu är här tillsammans. Vi bär alla våra upplevelser av livet.
Så ja, jag delar min berättelse för att inspirera dig till att hitta din väg att trampa, när du bär dina upplevelser av livet. Stort som smått – det som är jobbigt. Trampa på, du finns här av en anledning och du är viktigt och gör skillnad.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.